Jag hade en riktigt jobbig kväll igår så jag uppdaterar idag istället. Middagen gick i alla fall bra och vi hade det jättetrevligt (fast sambon tyckte att det var ganska jobbigt att jag och hans mamma tjatade lite på honom om att ta vitaminer, haha). Jag blev dock ganska stressad av maten; min portion var hälften så stor som deras och de åt upp dubbelt så fort som mig. Så det blev så att jag tvingade i mig mer än vad jag egentligen kunde så jag mådde väldigt illa efteråt och fick ganska kraftiga magkramper. Jag fick i mig fyra små köttbitar, en halv potatis, tre champinionskivor, lite tomat och sås. Och jag fick ju behålla det så jag antar att det var lyckat ändå. Hon lagar verkligen supergod mat, men jag kände verkligen hur allting bara växte i munnen och jag fick tugga ner varje bit så mycket det bara gick för att kunna svälja ner det.
När vi kom hem blev illamåendet lite värre, men det var hanterbart. Vår bebis Jakob (katten) var som alltid supergosig när vi kom hem och jamade lite buttert åt oss för att vi varit borta. Eftersom jag alltid är hemma (orkar oftast inte lämna lägenheten alls) så brukar han bli ganska orolig när jag går ut. Vi har ett väldigt starkt band han och jag, och han brukar följa efter mig som en liten svans <3. Han har också haft ett riktigt tufft liv, först levde han på gatan och sen har han blivit flyttad från hem till hem ända tills vi adopterade honom (vi är hans FEMTE hem efter att han blev hittad på gatan och han var bara ca 1½ år gammal när han kom till oss). För en vecka sen firade vi att han varit här i åtta månader!
Senare på kvällen började jag känna mig riktigt skakig och eftersom illamåendet fortfarande inte blivit bättre så hoppades och hoppades jag ännu mer på att mitt blodsocker inte låg lågt. Men det gjorde det ju såklart. Jag låg på 2.8 och fick en riktigt kraftig känning . Jag skakade i hela kroppen så pass att jag nästan inte kunde stå upp och min sambo fick hålla i mig och leda mig till soffan. Eftersom hjärnan behöver socker för att kunna fungera normalt så blir man även ofta riktigt förvirrad när blodsockret sjunker och jag kunde verkligen inte tänka alls. Det enda jag visste var att jag verkligen inte kunde få i mig nånting på grund av illamåendet, och att man riskerar att hamna i koma och eventuellt inte vakna om man inte får i sig socker. Jag försökte få i mig druvsocker, men det gick verkligen inte. Jag kände mig hela tiden spyfärdig och började gråta och fick även kraftig ångest eftersom jag inte ens fick i mig en hel druvsockertablett (jag behöver ta ungefär fyra om jag hamnar lågt). Min sambo hämtade istället en näringsdryck då druvsockret verkligen inte gick ner, och även om det gick väldigt trögt och segt i början så fick jag faktiskt i mig den efter en stund. När mitt blodsocker stabiliserat sig lite så tog jag 5mg stesolid (då jag fortfarande hade ganska mycket ångest) och även en primperan, så senare på kvällen mådde jag faktiskt lite bättre.
När jag sen skulle sova la sig Jakob (katten alltså) på ”sin” kudde bredvid mig och låg med sitt huvud på mitt ansikte (lagom skönt, men det är lite mysigt ändå!). Jag somnade hyffsat snabbt i alla fall (när Jakob flyttat sig lite, haha), även om det blev lite sent.
(Memo) Söndagens matintag: 3 näringsdrycker, en macchiato och lite middag.
/Alexile
